Jag måste få andas
När man står där med ett litet barn och fått beskedet om diagnos... Ja då vänds livet upp och ner! Sorg blandas med en massa andra känslor som man inte riktigt kan dela med någon! Har man själv inte upplevt det kan man omöjligt känna och förstå helt!
Men så växer barnet upp! Det är nu det blir kämpigare! Kanske kan man inte se på utsidan att insidan skiljer sig från det normala!
Detta påsklovet var påfrestande! Vad är det som händer inom min Oscar? Vill ju ha en glad kille som älskar livet-var är han?! Är det en ny fas vi gått in i innan puberteten?!
Men så växer barnet upp! Det är nu det blir kämpigare! Kanske kan man inte se på utsidan att insidan skiljer sig från det normala!
Min son blir 10 snart! Autism och utvecklingsstörning är hans stämpel! Han har inga kompisar som han springer hem till på fritiden!
Sista tiden har det varit mycket missnöje, gnäll, pip.... Han vill ingenting -datorn och hans Super Mario gubbar gör honom delvis nöjd!
Idag var det dags för skola! Tystnaden här hemma var som ljuv bomull för mitt huvud! Lugnet var som en härlig sommardag när jag fick lov att vara själv!
Jag känner ingen skam och jag längtar till helgen också! Då är det dags för läger! Sonen åker fredag och kommer först söndag eftermiddag. Jag känner ett lugn lägga sig över min tillvaro!
Jag som mamma till en son med denna problematik måste få andas! Jag tillåter mig göra det! Tillåter mig själv sätta M I G främst en stund!
Livet är kämpigt ibland! Men jag vet att det inte alltid är så! Längtar dock till en stund när jag åter förstår varför min son är så här?!💜