Jag ser ibland personer med handikapp eller funktionshinder med de mest tokiga klädkombinationer på sig! Eller byxor som en gång var långbyxor men som idag är på tok för korta!
Jag undrar om bäraren till dessa kläder hade valt dom själv om han eller hon kunde välja?
På något sätt verkar det vara mer ok att klä dessa vuxna och barn i konstiga kläder....Lyckligt ovetande om mode och trender (som vi vissa är) tycker jag ändå ingen skall kläs konstigt eller i för små kläder, om den inte själv uttryckt det! För det är väl inte rätt?!
Jag vet att det finns tex barn som totalvägrar jeans och bara bär mysbyxor, eller måste ha sin favorittröja 7 dar i veckan.
Min son kör keps fortfarande trots att solen lyser med sin frånvaro! Ja ja kläder är inte det viktigaste i världen! Men jag reagerar ibland när jag ser detta ute på stan! Och kanske är det inte lika vanligt nu som då....
Ingen blandad mat tack!!
Förutom sina matallergier väljer min son att äta var mat för sig! Ingen blandad mat här inte!
Lasagne, pizza haha nej nej! Jag vet att kortis glömt av sig ibland och serverat pizza! Han har bara tittat på den som om var är detta?!
Däremot öser han gärna på bordskryddor och ketchup på all mat om han får!
Det blir lite tråkigt att äta köttbullar och korv högt och lågt som det ofta blir. Annars får man laga dubbelt då han är allergisk mot fisk och kyckling tex.
Ja att laga mat är inte alltid så kul här! Idag blir det nog kotlett ris och grönsaker (gurka) för det äter alla.
Cykla gick ju bra!
Jag kommer inte ihåg exakt när, men låt säga för ett par år sen lärde sig min prins att cykla utan stödhjul! Hade då läst någonstans att barn med autism hade svårt med den biten ibland!
Idag cyklar han hur bra och stabilt som helst! Även om det inte är någon favoritsysselsättning.
Men Oscar fixade det! Och glädjen när han klarar något är ju alltid lite speciell. Eftersom man inte vet hur bra han kommer lyckas med saker och ting.
Rent fysiskt är han riktigt duktig och hänger med bra!
Han klättrade också på bouldervägg ett tag och det gick bra trots att han var/är en stor grabb för sin ålder. Och även här hemma klättrar han fortfarande i sin dörröppningen hela vägen upp till taket😊.
Sömnsvårigheter och autism!
När man för sådär 5-6 år sen var mitt uppe i utredningar och tester angående felet med min son, fick vi alltid frågan hur han sover?! Förstod ganska snabbt att autism och sömnsvårigheter hörde ihop!
Vi har aldrig haft dom problemen under vårt tak! I alla fall har inte sonen haft dom (snarare jag ibland). Visst har han haft svårt att komma till ro ibland! Men jag tror det varit pga att det varit/är roligare att leka och spela DS än att sova. Och jag antar att normala barn fungerar samma?!😉
Hur som helst sover han hela natten lång! Väl på morgonen är det då svårt att få liv i honom...
Jag är tacksam att han sover bra! Utan sömn under en lång tid påverkas ju alla i en familj😴.
Så imorgon satsar vi på S O V M O R G O N här hemma!
Fritidsintressen!
Oscar har precis kommit hem! Pärlorna åker fram! Han gillar verkligen att pärla nu!
Det blev ännu bättre igår när hans pappa köpt rätta färgen GRÖN för att göra figuren Bowser från Super Mario spelen!😊
Han är för tillfället inne i en mycket kreativ fas. Där rita/måla och pärla ingår. Så det passade ju bra att träslöjd kom på schemat igår!
Annars kan det vara svårt att få med honom ut just nu! Tur han är ute på skolan och fritids. Vill ju gärna han ska röra på sig.
Det gör man inte så mycket inne vid datorn kanske?! Även om min 9-årige son inte sitter stilla riktigt då. Hoppar och lever sig in i det han tittar på. Oftast Super Mario filmer/klipp från youtube☺️. Det är även dessa figurer han sedan pärlar utifrån sin fantasi👍.
Idag är det simning med pappa på schemat så då rör han ju på varje centimeter av sin långa kropp.
Återberätta med hjälp av foton/bilder
Längtar till min son kommer hem idag. Han har haft slöjd för första gången! Skolan har redan skickat bilder från lektionen till min mail så vi kan prata omkring det!
Skulle jag fråga hur var det på träslöjden idag (utan bilder)? Skulle han svara ett kort bra kanske. Sen kanske jag skulle fråga vad han fick göra? Han skulle kanske säga såga. Sen är det punkt! Men med 4 bilder har vi mer att prata om!😊Så nu ser jag fram emot att han ska komma hem.
Det är svårt med återberättandet! Han svarar ibland det han tror jag vill höra. Eller ger mig ett svar för att komma därifrån!
Men som jag nämnt tidigare är jag glad han har ett tal! Även om det inte är som ditt och mitt! Vi övar vidare❤️.
Simma är väl bra för alla att kunna?!
I några terminer har sonen fått simning på schemat i skolan! Till en början var de 2 barn tror jag med särskilda behov som fick simning genom skolan. Lagom liten grupp. Det var ju lyxigt! Lite som privatlektion!😊
Sen fick han följa med den klass som han är integrerad i till simhallen. Vi pratar om en klass med sk vanliga barn. Det höll på fram till vårterminen 2013. Han var då så nära att simma på riktigt som jag förstod det från hans lärare.
Denna termin blev det ingen simning! Förstår att man inte kan få allt på schemat. Men undrar jag om man låtit ett sk vanligt barn slippa undan simskolan, om barnet inte kan simma?!
I vårat fall hade vi sagt att vi hade börjat gå till simhallen själva med Oscar 1 gång/vecka då han är ganska nära att kunna simma själv! Därför kom annat på höstterminens schema som vi också önskat med istället! Oscar simmade ju redan med oss på fritiden...
Just nu simmar han bra under vattnet! Är på det djupa i bassängen utan simdyna! Han övar på att flyta med framsteg.
Hans simlärare är idag hans pappa! Jag känner mig inte helt trygg med situationen att vara med med honom på djupt vatten i fall i fall...
Mamma ur funktion!
Varje morgon väcker man sonen, lite med en klump i magen. Vet att det kan bli både det ena och det andra! Ibland är jag helt tömd på energi när han väl är i taxin på väg till skolan....
Då ska lillebror iväg...
Vad är det som är jobbigt?! Pipet, sparkandet, trilskandet, tårarna för att nämna lite. Han har aldrig varit morgonpigg! Men på något sätt är det värre nu när han är större. Det är inte direkt att bära iväg en stor kille på över 1, 50...
Denna måndag morgon var en av dom! Det är bara att hoppas att imorgon blir det bättre!Så döm inte mig om jag inte alltid är på topp...
Lika barn leka bäst, eller...?!
Oscar leker med sin lillebror! De leker ett rollspel med figurer och gubbar! Lillebror vet precis hur han ska styra upp leken så att den fungerar hyfsat!
Oscar hakar på. Det är lillebror som visar hur leken går till och på så sätt får med storebror i den vanliga leken. Den han skulle ha haft om han haft kompisar! Den han idag inte har i annat fall. Det är alltid någon vuxen som får styra upp leken annars då han ska leka med en eller flera klasskompisar i skolan tex.
Undrar ibland om han mår dåligt av att vara ensam i sin lek som han så ofta är?! Eller trivs han bättre i sin ensamhet?!Lillebror är i alla fall en unik liten person som gett Oscar mycket hjälp i tal och lek. Är otroligt tacksam för det❤️.
Oscar är mitt kall i livet! Vem har sagt livet skall vara lätt?! Autism är inte så lätt att förstå sig på alla gånger! Men vi utan diagnoser är inte heller alltid så lätta att förstå....😉
Ibland blir det ganska bra ändå!
I dessa tider när allt delvis blir sämre för våra barn med särskilda behov vill jag passa på att lyfta att det då och då blir ganska bra ibland också!
I fredags ringde sonens fröken! Det visade sig att slöjdgruppen han skulle vara med i var full nu... Det har ju redan gått flera veckor av terminen och nu detta svar. Men så sa hon att slöjdläraren hade 40 minuter över och att han kunde ha bara Oscar då😊 Det var ju ännu bättre!!!! Så nu ska han ha träslöjd själv med en lärare! Jättebra för Oscar. Hoppas han tycker det är kul nu bara!
Så ibland blir det ganska bra ändå! Ett litet guldkorn i vår vardag😊Rädsla för hund och katt
Jag minns hur han satt högt högt uppe på ett berg! Min son tittade för en kort stund bort åt sidan där han satt! När han tittade ner nästa gång kom en stor yvig katt springandes uppför berget!
Jag såg paniken i hans ögon när han åkte kana ner för berget!
Om det började där vet jag inte, men den sommaren då började hund- och katträdslan! Gentemot hundar var det snarare en fobi! Han klarade inte ens av att se på dom! Såg han en bröt han fullständigt ihop och grät.
Med katterna var det något bättre! Han kunde se dom, men gillade dom inte!Sakta blev det hela bättre. Idag 2 år senare klarar han av att se en hund. Leka vidare ute om den går förbi!
Men det där när dom skäller gillar han inte! Tror det är svårt att skilja på om hunden är arg eller glad för Oscar!
Min sorg i detta är att jag inte kan skaffa hund! Något jag själv är uppvuxen med och vet hur mycket det kan ge tillbaka. Men man kan ju inte få allt här i livet!
Kanske försvinner denna hundrädsla en dag...... om jag har lite tur!
Kostallergi och autism
Undrar hur många barn och vuxna med diagnos autism som har någon form av kostallergi?!
Min son fick en allergichock när han bara var 6 månader! När hans mamma skulle ge honom en liten smakportion med ägg! Den dagen glömmer jag aldrig! Han blev jättedålig!
På väg till akuten tuppade han av helt i bilen! Att vi inte körde av vägen den gången var ett under.
Väl på akuten kräktes han i massor ( mest på mig )! Omtumlad av händelsen kom jag inte ens på hans personnummer där jag stod nerspydd och stressad....
Sen den dan har det rullat på. Han är idag allergisk mot ägg, kyckling, fisk och cashewnöt! Han har hittills inte fått någon allergichock igen även om han blivit ordentligt påverkad och fått symtom som andningsproblem, klåda mm!
Allergierna ökar ju alltmer i vårt land. Beror det på vår förstörda miljö?😳 Jag tror att det kan finnas ett samband där!
Vid 2 års ålder hände det!
När min son fyllde ca 2 år försvann de ord han lärt sig som mamma, pappa, bil mm! Flera år senare läste jag om en person som beskrev att han i ungefär samma ålder hade vaknat upp en morgon och då var det precis som om att någon kommit och tagit en bit av hans hjärna under natten!
Man skulle ha velat hoppa in i Oscars hjärna ibland för att kunna förstå bättre hur han tänker. För i vissa stunder är han ju faktiskt normal och i andra stunder är han inte det. Vad var det som hände där egentligen när han var runt 2 års ålder?!
Med mycket träning, stimulans mm har Oscar idag ett litet tal! Han kan skriva och läsa till viss del! Men hur mycket han förstår vet jag egentligen inte! Han är ju så duktig på att memorera saker. På gott och ont! Ibland en hel liten bok😊.
Ja betyder nej....ibland!
Idag skulle jag hämta sonen från kören i skolan!
Jag kikade försiktigt in.. Och där satt han och höll för öronen!
Precis som pappan hans sagt han gjorde i förra veckan!
När han kom ut frågade jag om han tyckte om kören. Han svarade ja med ett leende. Hmm vad skulle jag tro?!
Som så många gånger innan kändes det som han svarade det han trodde man vill höra! Var det så nu?!
Jag frågade hans fröken om han höll för öronen under hela tiden, men hon sa "inte hela tiden"!
Hemma testade vi en annan variant. Vi frågade om han ville gå till kören eller gå och simma ( som vi gör en gång i veckan ). Han svarade simma och i detta ögonblick bestämde vi oss för att Oscar slutar i kören.
Var ja ett nej eller om ja var ett ja vet jag inte till 100%. Men jag tror han svarade ja för det var det svaret han trodde jag ville höra...
Måndag morgon
Mörkaste morgonen på länge! Men sonen är på bra humör så det spelar
ingen roll! Då har man mer kraft till annat denna dagen!
Just nu har han dock en pipig klagande röst när han skall säga något.
Även när det är något kul! Hoppas den trenden vänder snart!
Han använder citat från olika klipp han sett i filmer eller på datorn! Dom
hamnar ändå rätt på något sätt! Lite komiskt! Dock svårt för omgivningen att
tolka detta så klart!
Men jag är glad han har ett tal! För 5 år sedan visste vi inte hur det skulle gå!
Men tack vare hjälp från habiliteringen i Göteborg som gjorde ett fantastiskt
arbete kom talet tillbaka sakta sakta!
De lekte fram hans tal på ett sätt som var nästan magiskt! De krälade på
golvet med honom när han inte ville och utstrålade sådan glädje i sitt arbete
att de nådde fram till min son! Sällan har jag träffat människor som brinner så
för sitt jobb!
Rätt motivation=nya framsteg
Med rätt motivation går en hel del.
Av någon anledning gick min son inte ut från sitt rum själv om mornarna när han vaknade. Vi testade allt här hemma. Ställde upp dörren helt, sa till sonen att det bara är att gå upp själv imorgon, habiliteringen gjorde en sk bildserie till honom osv.
Vi ville ju att han skulle gå upp och gå på toa själv på mornarna. Så vi kunde slippa vissa olyckor.
Men så ungefär i våras, då var sonen 8 år hittade vi äntligen rätt! Youtube!!!! Internet!!!
Vi hade precis ordnat så sonen hade fått internet på sin egna dator. Så som många gånger tidigare sa vi: Imorgon när du vaknar går du upp och går på toaletten. Sen sätter du på din dator! Det sista var nytt!! Och tänk det funkade👍. Och det håller fortfarande.
L Y C K A!!
Idag har vi ett sk veckoschema med bilder också där vi visar en bild på datorn lördag och söndag morgon när han är ledig.
Tänk att detta gjorde att Oscar kunde starta sin dag på egen hand! Innan startade den då jag eller sonens pappa kom ner till hans rum och sa varsågod och pekade med handen ut från hans rum.
Så tummen upp för internet!
Mitt outforskade universum
Alla barn är unika men med min Kung Oscar finns det ett annat djup! Ett djup som jag inte kan förklara. När man tittar i hans blå ögon känner jag en känsla jag aldrig känt tillsammans med någon annan person tidigare.
Det är lite som ett outforskat universum i denna lilla människan.
Och likt universum upptäcker man då och då nya stjärnor. Än finns många stjärnor kvar att upptäcka...
Man säger att ögonen är själens spegel! Jag är villig att hålla med!
Kort semester
Känner ett lugn. Sonen inte hemma! Han är på kortis. Känns skönt att få andas ut. Är lite som en kort semester! Jag behöver den.
Så jag häller upp ett glas vin och lutar mig bakåt..... Jag skall trots allt räcka länge! Jag är värd detta!
En ny unik värld
Tänk att jag fått möjligheten att se världen på ett nytt unikt sätt, tack vare min autistiske son.
Än får jag bara snegla in och förstår inte allt, men det är spännande!
Visst är det en utmaning! Mitt livs utmaning!
Kung Annorlunda
I varje tanke krävs extra kraft för att få fram en mening, ett svar! Det du och jag tar för givet är ingen självklarhet för min son!
Kaos och missförstånd uppstår dagligen!
Med ett annorlunda barn blir vardagen annorlunda. Som mamma får jag oftare höja rösten i min sons ärende än för lillebror som är "normal".
Önskar jag att mitt liv var mer normalt?! Svar nej! Det jag önskar är att min son skulle slippa kämpa så varje dag för något som för oss redan är serverat klart och färdigt i våra hårddiskar (hjärnor)!
En bra höstmorgon
Att leva med ett barn med autism innebär ett variationsrikt liv. Ena dagen flyter allt på och andra dagen är det från gårdagen glömt, vilket innebär att man får börja om från början igen.
Jag brukar jämföra min sons hjärna med en hårddisk. Man måste ständigt lägga in ny data och installera nya program för att han skall fungera i vår värld här ute! Saker och ting faller inte på plats automatiskt som på ett normalt barn.
Det viktigaste för mig är att han får ett glädjefyllt liv! Men hur får han det?!
Han talar inte som du och jag och han väljer vem han vill prata med och vem han vill svara. Så fungerar det ju inte riktigt i vår värld. Frågar man dig något så förväntas det också ett svar. Svarar man inte är man konstig-eller annorlunda! Att vara annorlunda på det sättet kan bli en nackdel så klart. Kommer han bli mindre lycklig då?
Denna morgonen flöt allt på. Det var ingen kamp att väcka honom, klä honom och allt det där andra som totalt kan suga ur all min energi på ett kick på morgonen! Idag får jag glädja mig åt det- morgondagen är en annan dag! Denna morgonen var B R A!!
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.